Torsdagen 3 December
Så här års skrivs det låååånga önskelistor av alla barn.
Vad de vill att tomten ska komma med natten till julafton...
William har gjort en egen variant...han har klippt ut bilder ur leksakskatalogerna och klistrat upp på papper.
Våran önskelista var inte lång...
Endast några enstaka saker stod på den.
Bl.a resecheckar...
Vad härligt det skulle vara att få resa bort ett tag...och ladda om lite.
På min persoliga lista står en STOR säck med energi och välmåeende.
Orkar inte längre må så här dåligt.
Kram
Skriver mer lite senare.
Nu ska jag försöka få ordning på pepparkakslandet som alltid brukar finnas i mitt hus...
Adventskalender´n
1 december
Då har december kommit och det är endast 23 dagar kvar till jul.
Hua...då julafton i år ska firas här hemma så är det massor som ska göras.
Men jag har försökt planerat allt in i minsta detalj...
Vilken dag jag ska göra vad...
Tror att det är ett måste..dels med mitt måeende och med alla barnen hemma så är det planering som gäller.
Idag så öppnade vi då första luckan...
Eller öppnade...vi har ingen vanlig traditionell chokladkalender i år utan vi kör enbart på varan "julgran" som är fylld med diverse andra godsaker.
Tycker att Amanda är lite stor...men hon vill ha den så då får det bli så...
Ligger extra godis i dem dagarna William är här..
Då har december kommit och det är endast 23 dagar kvar till jul.
Hua...då julafton i år ska firas här hemma så är det massor som ska göras.
Men jag har försökt planerat allt in i minsta detalj...
Vilken dag jag ska göra vad...
Tror att det är ett måste..dels med mitt måeende och med alla barnen hemma så är det planering som gäller.
Idag så öppnade vi då första luckan...
Eller öppnade...vi har ingen vanlig traditionell chokladkalender i år utan vi kör enbart på varan "julgran" som är fylld med diverse andra godsaker.
Tycker att Amanda är lite stor...men hon vill ha den så då får det bli så...
Ligger extra godis i dem dagarna William är här..
Besök av soc...
Tisdagen 1 december
De underbara änglarna har varit här...
Tjejerna från soc har varit här idag och haft samtal med Amanda...och hör o häpna...hon pratade tydligen på en hel del.
Skönt för henne.
Nu är alla våra samtal slut...bara ett kvar med hennes pappa...annars ska utredningen avslutas och hjälpen kan börja.
Jag vet redan att det är skickat ett uppdrag till barn och familje-enheten för krishjälp.
Så ÄNTLIGEN kan jag känna mig lite lättad iallafall...
Amanda har inte haft något utbrott på en vecka...så det är skönt.
Det positiva i allt det här är att Amanda själv faktiskt vill ha hjälp och inte må så här dåligt...
De underbara änglarna har varit här...
Tjejerna från soc har varit här idag och haft samtal med Amanda...och hör o häpna...hon pratade tydligen på en hel del.
Skönt för henne.
Nu är alla våra samtal slut...bara ett kvar med hennes pappa...annars ska utredningen avslutas och hjälpen kan börja.
Jag vet redan att det är skickat ett uppdrag till barn och familje-enheten för krishjälp.
Så ÄNTLIGEN kan jag känna mig lite lättad iallafall...
Amanda har inte haft något utbrott på en vecka...så det är skönt.
Det positiva i allt det här är att Amanda själv faktiskt vill ha hjälp och inte må så här dåligt...
Det stora svarta hålet...
Söndagen 29 November
Natten har varit hemsk...
Jag har sprungit upp o ner för trappen...datorn har varit både på och av ett X antal gånger.
Tröttheten var det absolut inget fel på men så fort jag la mig ner i sängen så bröt jag ihop och tårarna flödade nerför mina kinder.
Jag brukar komma in i mina perioder av depression...men nu var det länge sedan...tror inte jag haft någon sedan tvillingarna föddes.
Vilket jag är väldigt glad över.
Sist jag mådde så här dåligt fick jag tillbringa 8 veckor inlagd på psyket.
Och det var ingen barnlek vill jag lova...
Den medicineringen jag fick där...var inte att leka med den heller...totalt nerdrogad och borta från omvärlden.
Hur jag nu ska ta mig upp från detta svarta hål jag nu hamnat i...vet jag inte.
Får försöka göra mitt bästa.
Jag har ingen ork till något och tycker inte alls det finns någon som helst glädje för något.
Joooo...mina barn.
Utan dom hade detta varit outhärdigt.
Det är dem som får mig att stiga upp på morgon och ta tag i dagen...trots att jag hellre skulle vilja ligga kvar i sängen med täcket uppdraget över huvudet.
Jag är såååå trött...min kropp behöver vila.
Orkar inte gråta hela dagarna...
Snart kanske det är över för den här gången med.
En sak är säker... jag tänker klara mig ur detta...UTAN mediciner denna gången!!!
Ett litet ord...en liten ömkan kan ge sååå mycket...
Natten har varit hemsk...
Jag har sprungit upp o ner för trappen...datorn har varit både på och av ett X antal gånger.
Tröttheten var det absolut inget fel på men så fort jag la mig ner i sängen så bröt jag ihop och tårarna flödade nerför mina kinder.
Jag brukar komma in i mina perioder av depression...men nu var det länge sedan...tror inte jag haft någon sedan tvillingarna föddes.
Vilket jag är väldigt glad över.
Sist jag mådde så här dåligt fick jag tillbringa 8 veckor inlagd på psyket.
Och det var ingen barnlek vill jag lova...
Den medicineringen jag fick där...var inte att leka med den heller...totalt nerdrogad och borta från omvärlden.
Hur jag nu ska ta mig upp från detta svarta hål jag nu hamnat i...vet jag inte.
Får försöka göra mitt bästa.
Jag har ingen ork till något och tycker inte alls det finns någon som helst glädje för något.
Joooo...mina barn.
Utan dom hade detta varit outhärdigt.
Det är dem som får mig att stiga upp på morgon och ta tag i dagen...trots att jag hellre skulle vilja ligga kvar i sängen med täcket uppdraget över huvudet.
Jag är såååå trött...min kropp behöver vila.
Orkar inte gråta hela dagarna...
Snart kanske det är över för den här gången med.
En sak är säker... jag tänker klara mig ur detta...UTAN mediciner denna gången!!!
Ett litet ord...en liten ömkan kan ge sååå mycket...
Länge sen sist...
Det har varit ett mindre kaos här hemma dem senaste veckorna.
Därav inte mycket bloggande...ska försöka bättra mig lite.
Som jag tidigare skrivit om så har min älskade unge sina "små" vredesutbrott som varar i MÅNGA timmar...detta är väldigt påfrestande för vem som helst.
Hon skriker, slåss och härjar...hittar hela tiden nya saker att starta en konflikt om.
Står med knivar mot sin hals och hotar att ta livet av sig för att jag ändå inte bryr mig...vart hon nu har fått det ifrån.
Jag lever för mina barn...
Samtidigt i allt det här måste jag försöka att hålla mig lugn för att inte skrämma slag på tvillingarna...trots att jag helst av allt vill hoppa ur skinnet och bara försvinna för ett tag.
Lämna allt och komma tillbaka när det är lugnt igen...
Men jag kan inte göra det!!!
Vi har fått jättebra hjälp av soc...men bup ger jag inte mycket för.
Inkompetenta idioter är vad de är.
Jag ger inte mycket för svensk sjukvård just nu.
Annars har veckorna bestått av ensamhet...då Thomas jobbar borta...och det är extrajobbigt då det är som det är här hemma.
Jag är grymt tacksam för att jag har folk runt omkring mig som hjälper mig och tar Amanda så att jag får lite avlastning och kan pusta ut lite grann.
Då hennes pappa inte tar något som helst ansvar då han anser att problemet ligger hos oss.
TACK ALLA UNDERBARA ni vet vilka ni är!!!
Vi har även vaccinerat oss allihopa.
Tvillingarna var först ut...och fick lite feber som följd.
Vi har varit och tagit sprutan idag...och jag anser att det är idioti att stå och köa i timtal för att de ska sticka mig med en nål.
FYYYY...jag är så spruträdd så att det finns inte.
Men jag klarade det...jag blundade, skakade och var stel som en pinne men jag fixade det.
Och jag är hur glad som helst att jag slipper ta en dos till.
Nu ska jag snart bädda ner mig under täcket.
Imorgon ska jag fortsätta att göra adventsfint här hemma...och försöka få tid till att baka lite saffransskorpor.
Pepparkakorna får vänta tills William kommer nästa helg.
Kram
Därav inte mycket bloggande...ska försöka bättra mig lite.
Som jag tidigare skrivit om så har min älskade unge sina "små" vredesutbrott som varar i MÅNGA timmar...detta är väldigt påfrestande för vem som helst.
Hon skriker, slåss och härjar...hittar hela tiden nya saker att starta en konflikt om.
Står med knivar mot sin hals och hotar att ta livet av sig för att jag ändå inte bryr mig...vart hon nu har fått det ifrån.
Jag lever för mina barn...
Samtidigt i allt det här måste jag försöka att hålla mig lugn för att inte skrämma slag på tvillingarna...trots att jag helst av allt vill hoppa ur skinnet och bara försvinna för ett tag.
Lämna allt och komma tillbaka när det är lugnt igen...
Men jag kan inte göra det!!!
Vi har fått jättebra hjälp av soc...men bup ger jag inte mycket för.
Inkompetenta idioter är vad de är.
Jag ger inte mycket för svensk sjukvård just nu.
Annars har veckorna bestått av ensamhet...då Thomas jobbar borta...och det är extrajobbigt då det är som det är här hemma.
Jag är grymt tacksam för att jag har folk runt omkring mig som hjälper mig och tar Amanda så att jag får lite avlastning och kan pusta ut lite grann.
Då hennes pappa inte tar något som helst ansvar då han anser att problemet ligger hos oss.
TACK ALLA UNDERBARA ni vet vilka ni är!!!
Vi har även vaccinerat oss allihopa.
Tvillingarna var först ut...och fick lite feber som följd.
Vi har varit och tagit sprutan idag...och jag anser att det är idioti att stå och köa i timtal för att de ska sticka mig med en nål.
FYYYY...jag är så spruträdd så att det finns inte.
Men jag klarade det...jag blundade, skakade och var stel som en pinne men jag fixade det.
Och jag är hur glad som helst att jag slipper ta en dos till.
Nu ska jag snart bädda ner mig under täcket.
Imorgon ska jag fortsätta att göra adventsfint här hemma...och försöka få tid till att baka lite saffransskorpor.
Pepparkakorna får vänta tills William kommer nästa helg.
Kram
En lugn dag
Idag har vi bara mest tagit det lugnt...
Jag har sovit när dem små sovit sen har vi mest suttit och myst ihop i soffan.
Och idag kom våran allas älskling hem...
Skönt att ha honom i närheten igen.
Blir en tidig kväll...är helt slut efter en vecka ensam med sjuka barn....slappnar av på ett helt annat sätt när Thomas är hemma.
Nu är vi nog friska för den här gången.
Och i veckan ska vi tydligen iväg och ta den förbannade sprutan...
BLÄÄÄÄÄÄ...
Är lite kluven när det gäller de små...
Ska ringa BVC och rådfråga lite först.
Nääää...nu är det mys i soffan som gäller.
Puss på er.
Jag har sovit när dem små sovit sen har vi mest suttit och myst ihop i soffan.
Och idag kom våran allas älskling hem...
Skönt att ha honom i närheten igen.
Blir en tidig kväll...är helt slut efter en vecka ensam med sjuka barn....slappnar av på ett helt annat sätt när Thomas är hemma.
Nu är vi nog friska för den här gången.
Och i veckan ska vi tydligen iväg och ta den förbannade sprutan...
BLÄÄÄÄÄÄ...
Är lite kluven när det gäller de små...
Ska ringa BVC och rådfråga lite först.
Nääää...nu är det mys i soffan som gäller.
Puss på er.
Akuten...
Idag har vi varit och hälsat på min bror och hans tjej i deras nya lägenhet.
Mysig som faaaan...men i dåligt skick.
Alizia vaknade idag nästintill feberfri...men när vi kom hem på eftermiddagen så var hon jättegnällig och ville bara sitta i knät.
Tog febern och den var återigen uppe på 39.9 grader.
Ringde 1177 som tyckte jag skulle låta en läkare kolla på henne.
Jag drog på mig Thomas reflexväst och började knalla...
Väl nere på akuten...förväntade jag mig att få sitta i flera timmar men då dem såg hur hängig hon var så vi fick komma in direkt.
Dem lyssnade på lungorna ..kollade i halsen och tog prover.
Lite ansträngd andning men annars inga fel...
De tog även blod från Alwin för att kolla så att inte även han hade nåt i kroppen.
Ett snabbt besök...vilket var underbart.
Nu sover dem gott i sina sängar...
Alizia med alvedon i kroppen.
Min lilla skrutta..
Mina älskade ungar..
Nu ska jag försöka få i mig lite mat...sen är det soffan som gäller.
Blir tidigt i säng ikväll...och imorgon kommer min älskling hem...längtar!!!
Mysig som faaaan...men i dåligt skick.
Alizia vaknade idag nästintill feberfri...men när vi kom hem på eftermiddagen så var hon jättegnällig och ville bara sitta i knät.
Tog febern och den var återigen uppe på 39.9 grader.
Ringde 1177 som tyckte jag skulle låta en läkare kolla på henne.
Jag drog på mig Thomas reflexväst och började knalla...
Väl nere på akuten...förväntade jag mig att få sitta i flera timmar men då dem såg hur hängig hon var så vi fick komma in direkt.
Dem lyssnade på lungorna ..kollade i halsen och tog prover.
Lite ansträngd andning men annars inga fel...
De tog även blod från Alwin för att kolla så att inte även han hade nåt i kroppen.
Ett snabbt besök...vilket var underbart.
Nu sover dem gott i sina sängar...
Alizia med alvedon i kroppen.
Min lilla skrutta..
Mina älskade ungar..
Nu ska jag försöka få i mig lite mat...sen är det soffan som gäller.
Blir tidigt i säng ikväll...och imorgon kommer min älskling hem...längtar!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
