Hjärtat....

Jag vill att min älskade sambo ska komma hem.

Saknar honom massor.
Vill krama om honom och bara få sitta bredvid i soffan.
Det är ensamt när barnen sover och hela huset är tyst.

Men imorgon är han åter hemma igen för ett par dagar iallafall.
Ska bli skönt...
Men ser inte fram emot veckan efter det då han försvinner igen.

ÄLSKAR DIG...Thomas!!!
Glöm aldrig bort det...

Sovmorgon...

Trots att klockan inatt flyttades tillbaka en timme så fick jag helt oförväntat sovmorgon...klockan var över 06 när mina små troll slog upp sina blå.
Jag hade förberett mig på en alldeles för tidig morgon men jag tackar som ödmjukast för sovmorgonen.

Amanda kom ner strax efter 8.30...de små hade jag lagt för lite morgon vila...och jag slumrade till i soffan medans hon satte sig vid datorn och pula lite.

Frukost hann vi slänga i oss lite snabbt innan min far..Elisabeth och bror kom och fikade.
Sonny tog med sig Amanda och spelade lite bowling.
Så huset är tomt och tyst.
De små sover middag och jag ska vika lite tvätt...eller inte så lite heller.

Ha en bra dag..skriver kanske lite senare.

Saknar min älskling också...
Det är jobbigt när han är borta...men bara att gilla läget.
Då Thomas from 1 November börjar arbeta på annan ort.

Trötta små änglar...

Alla mina planer på att hålla mina små änglar vakna lite extra länge ikväll...gick i stöpet riktigt ordentligt.
De var såååå trötta....så det är väl bara att räkna med att kliva upp i ottan och glo på TV.

Vi försökte med allt...leka. busa och jaga i massor med det fungerade inte alls.
Var bara att stoppa dem i badet...på med nya pyjamaserna sen "memme".

Nu sak jag slänga mig i soffan och titta på nya Wallander...

ha det gott

Uppe med tuppen...

Min morgon började redan kl 04.47 då Alwin tyckte att det var dags att gå upp.

Vi tog med oss täcket ner i soffan och lade oss och tokmös massor till barnprogrammen...lagom tills vi höll på att somna om så vaknade det andra lilla trollet så det var bara att ge upp.

Och jag blev ju inte direkt jublande glad när jag läste morgontidningen och fick upplysningen om att man ställer tillbaks klockan 1 timme inatt...TJO...vad skoj!!!

Alltså är det bara att räkna med att få stiga upp VÄLDIGT tidigt imorgon.

Amanda skulle ju som sagt spela innebandymatch idag...men då hon totalvägrade göra som hon blev tillsagd så missade hon det.
Istället för att jag skulle kunna vila lite middag medans tvillingarna sov middag och hon var iväg så måste jag nu sitta och lyssna på gap och skrik i massor.
Jag försöker att vara så pedagogisk jag bara kan...men snart fungerar det inte längre.

Vet inte hur länge till jag orkar med detta....
Vad gör jag för fel..???

Just i detta nu rinner mina tårar...

Det är ju absolut underbart att Thomas är bortrest också...jag har ingen att bolla detta med just nu.
Ingen som förstår hur illa det faktiskt är här hemma.

Djävulen...

Amanda

Älskade unge

Min lilla djävul

Halloweendisco med spökvandring stod på schemat ikväll...Och fjortis som man är så kan man ju inte spöka ut sig för mycket...För vad skulle polarna säga då?

Hon gillade iallafall upplägget så hon var nöjd....Får se om hon är lika glad när hon kommer hem.

Imorgon är det upp tidigt och spela innebandymatch och då jag är ensam hemma med tvillingarna så får hon åka med Selins mamma...Sen är det lite krångligt då jag inte får in vagnen i bollhallen...och ha två ettåringar som röjer loss är jag inte så jättesugen på.

Så vi stannar hemma i våran lugna vrå istället.

Nääää....nu får Amanda gärna komma hem så att jag får krypa ner under täcket och sluta mina blå.

Natti natt...

Familjen samlad igen

Nu är mina små troll hemma och familjen är återigen samlad.
De små hade haft det super hemma hos farmor...men all lantluft har gjort dem supertrötta.
Kl 18 satt alwin och sov i pappas knä...så då var det bara att byta blöja och fixa "memme".

Nu återstår det och se hur natten kommer se ut...
Vi räknar med lite knöl och bök...då dem ska sova i sitt nya egna rum inatt.
Men förhoppningsvis sover dem gott.

Deras rum är inte riktigt färdigt än...lite tavlor och småfix kvar.
William vart nöjd...hade inte alls något emot att dela rum med småsyskonen.
Känns lite onödigt att ha ett helt rum stå...när han bara är här ett par dagar i månaden.

Trots att jag har haft svårt att njuta av lugnet...så har det varit välbehövligt.
Men det är underbart att jag nu vet att dem sover sött i sina sängar.

TACK...Farmor Lotta!!!!

Saknaden är total

Alwin

Alizia

Mammas små älsklingar.

Jag saknar er så otroligt mycket...

Det skär i mitt hjärta.

Men imorgon är ni hemma igen.

ÄLSKAR ER

Barnledigt

Idag så kom Farmor och kidnappade mina små troll.
Saknaden är total men lite ensamtid med älsklingen var på tiden.
Trots att vi inte gjort något speciellt...så har det bara varit vi två...inga små!!!

Vi tog en sväng ut till Marieberg...vilket jag upplevde som en stor besvikelse.
Det var första gången jag var där sen dem började att bygga om...vilket var för 2 år sedan.
Men jag tyckte verkligen inte om upplägget...men det kanske är en vanesak.
Ute på Marieberg käkade vi lunch och tog varsin öl...sen gick vi vidare till IKEA.

Brorsan var så snäll och kom ut och hämtade oss där så att vi slapp släpa alla kassar på bussen.
Vi följde med hem till min far som idag fyllde 59år och fikade lite.

Väl hemma slängde vi oss på soffan med en flaska vin...lite gott tilltugg...en film och varandra förstås.

Nu ska vi krypa ner i sängen och sova länge...utan att behöva gå upp imorgonbitti...

Sov gott...

Piccaso....

Målningen på överkastet

Vi har en liten picasso i familjen men jag uppskattar INTE hans målningar alls
Varför skaffa dyra målningar...När man har en liten William som klarar den uppgiften galant???

Näää...skämt åsido så börjar jag bli relativt less på att hela tiden hitta nya målningar gjorda av honom.

Vet inte varför han målar....

Han vet iallafall att han INTE får måla på tapeterna....så denna gången fick både gardinerna och överkastet lite extra färg på sig.

Sen när man frågar honom varför?? Så får man till svar att jag trodde ni skulle tycka det var fint...

Grrrr...det tycker iallafall inte jag!!!

Någon som har något tips på hur man kan få honom att sluta med dessa dumheter.

Trots att vi gömmer alla pennor så lyckas han få tag i dem iallafall.

Och vad jag förstått så ritar han bara överallt förutom på papper här hemma.

Snälla lite tips uppskattas....

Kram så länge

Bilder från våran Lördag

Myser med Cattis

Alizia försöker se farlig ut


Måleriverkstad medans middagen tillagas

Lek och bus i MASSOR

Bekantar sig med farbror Jimmy

18 Oktober

Idag har det varit VI i 2 år.

En tid med så mycket glädje.

Så mycket kärlek.

Tiden har rusat iväg.

Min kärlek till dig växer för varje dag som går.
TACK för att du finns hjärtat!!!

ÄLSKAR DIG.....

En Lördag med trevligt besök....

Det är inte alla Lördagar som varit lika bra som denna.

Först så kom våran älskade William till oss på förmiddagen...och vi hjälptes åt att baka äpplepaj.
Lite pannkakslunch sitter aldrig fel...det tyckte iallafall inte tvillingarna som åt med god aptit...värre var det med William som inte alls hade lust att äta.

På eftermiddagen fick vi trevligt besök av Thomas bror med familj.
Har aldrig träffat dem förut men har just nu bara gott att säga.
Timmarna som följde var fyllda med massor av bus för dem små och lika mycket prat för oss vuxna.
Barnen lekte väldigt bra tillsammans och lille John ville inte åka hem.
Middagen blev en succe då både William och John åt som aldrig förr....
Det var en väldigt lyckad dag och jag hoppas att vi snart kommer att göra om den.

En dag med trevligt sällskap och massa bus gjorde barnen väldigt trötta vilket resulterade i sovmorgon då dem små inte vaknade förräns 07....och det är väldigt ovanligt i detta huset.
Då våra mornar brukar starta runt 05.

Bilder kommer lite senare då det inte går att ladda upp dem....

Torsdag

Amanda har idag varit hemma från skolan....och tagit det lugnt.
Vi hade en tid på vårdcentralen kl 10.30.
Där undersökte dem och tog en jäkla massa prover på henne...men de kunde inga fel hitta.
Förmodligen är det förkylningen som satt sig både i öronen och ögonen.

Hon är iallafall mycket piggare idag...så imorgon hägrar skolan igen.
Jippie säger hon själv...haha...

Onsdag idag och Amandas klass har brandutbildning.
Brandkåren kom till deras klass och lärde ut vad man ska gör och inte i olika situationer.
De fick även testa på att släcka diverse bränder men även en människa(docka) som brann...vilket Amanda tyckte var lite läskigt.
Meningen var att vi skulle ta oss en promenad dit och titta lite...men med minusgrader ute och förkylda bebisar så valde jag att stanna hemma och Thomas fick gå själv.
Men det såg han fram emot...ta en massa kort.

Amanda har klagat på att hon haft ont i sitt högra öra och igår kväll började även ögonen rinna och klia...och till råga på allt jätteförkyld med.

Så efter brandutbildningen så gick hon hem...hon orkade inte.
Nu är det bara att vänta och se vart det barkar hän.
Just nu ligger hon i soffan och kollar på johan falk med Thomas...
Själv har jag precis varit ute och städat bort sommaren från trädgården...och fy satan vad kallt det var.
Men nu är det iallafall gjort...så skönt så.
Nu ska jag bara köpa lite lyktor som kan lysa upp i höstmörkret.

Nu ska jag värma mig med en kopp chaite...sen ska jag fortsätta att röja runt här hemma.

Kram på er

(Bilder kommer senare...)

Jag är med och tävlar om en underbar hylla ....var med du med!!!

Tävla hos shopholicmamman du med!

Jag tävlar på Wojtans blogg om ett par valfritt utvalda skor från Mor & Liten.
Tävlingen pågår till 13 oktober.

Jag är rädd...

Min kropp ger mig signaler som INTE är bra.

Det gör ont...
Jag är rädd...

Jag googlar och läser...
Men blir inte klokare för det.

Hoppas att det bara är min hjärna som spelar mig ett spratt.

Det kommer bli många samtal imorgon för min del.
Kan inte blunda för detta längre.
Jag måste...men rädslan tar överhanden...

Trots en tidig morgon så har dagen löpt på rätt så bra...
Har bara tagit det lugnt idag...
Thomas tog en promenad med de små i vagnen...så att jag kunde passa på att städa lite...då dem små har kommit på att dammsugaren är ett otäckt monster som vill äta upp dem.
Tihi...
Några bullar vart det inte...får ta det någon annan dag.

Nu sover mina troll gott i sina sängar...hoppas att de gör det lite längre imorgonbitti.
La dem en timme senare...så får se vad facit av det blir...

Nu ska jag med snart gå och krama kudde och vänta på att älsklingen kryper ner han med när han kommer hem från jobbet...

Godnatt alla...och sov så gott

Dessa små huliganer tyckte för tredje morgonen i rad att det var dags att kliva upp kl 03.30...

Vilket ni kanske förstår att jag absolut inte hade.

Men det var bara att dra på sig morgonrocken och kliva upp om än väldigt trött.

Varför ska det vara så svårt att sova lite längre.

Nån som har något bra tips???

Nästa vecka ska svärmor kidnappa mina små gryn i minst 2 nätter....fyyyy vilken saknad....men vad härligt det ska bli att slippa gå upp när andra vanliga människor sover sött i sina sängar.

Och sova gott kommer jag nog göra...för någon semester kommer det inte att bli...då vi ska möblera om och göra iordning hela övervåningen så trött kommer jag nog vara...

Nog för att det faktiskt kan vara lite mysigt att sitta under en filt i soffan med en kopp chaite...tända ljus och gladlynta barn på golvet.

Men oftast sitter jag med supergnälliga bebisar i knät för att de fortfarande är trötta och faktiskt hade kunnat sova ett par timmar till.

Men om ett par år får jag väl istället slita upp dem ur sängarna....tihi!!!

Världsliga problem...

Idag ser det ut att vara himla kallt ute...så jag funderar på att baka lite bullar.

Kanske att jag orkar med att fixa iordning alla kläder som ligger...ska försöka sätta ut dessa på annons.

Då jag iallafall har gjort mitt för världen och inga fler barn ska ha.

Ha en superbra Lördag...

Kram

9 Oktober

ALIZIA


ALWIN

För 13 månader sedan gjorde ni mitt liv komplett.

Mina älskade små trollungar...Vad skulle jag ta mig till utan er? Jag älskar er så otroligt mycket...

Tänk att ni kunde bli större...det var det svårt att tro när ni låg på NEO i era "växthus".

De första stegen

Alizia har tagit sina första stapplande steg.

3 hela kliv..

Min lilla tjej är inte längre så liten...

Hmmmm...

Tonårstrots eller vad är felet???...det kan man ibland fundera över.

Vart har den underbara lilla ängel som jag gav liv till tagit vägen.

Min dotter har förvandlats till ett monster!!!

Gap och skrik.

Som följs av STORA utbrott som varar i timmar.

Ska det vara så här???

Att vara förälder är nog bland det svåraste man kan vara.

Nu hoppas vi på att vi kan få den hjälp vi behöver...för mycket mer orkar iallafall inte jag.

Men att sitta på det ena mötet efter det andra och få intrycket av att det är jag som hela tiden gjort fel i min uppfostran...är inte roligt.

Det är över nu...

Det är över nu.
Allt det jobbiga för den här gången.

"Du finns i mitt hjärta,
du finns i min själ.
Du finns överallt...inom mig"

Jag överlevde gårdagen...även fast att det vart mycket tårar.
Värst var det när jag var på graven och tände ljus.
Bryter ihop totalt när jag är där men jag känner mig så fridfull efteråt.

Jag saknar dig oändligt mycket.
Och ÄLSKAR dig över allt annat.
Någon dag kanske även jag kan acceptera att du var tvungen att lämna mig.

Jag är inte ensam...och det vet jag.
Men ibland känner jag mig som den mest ensamma i världen.

R.I.P Ann Nimelius

Tårarna rinner idag och jag tänker INTE försöka stoppa dem.
Idag är det 4 år sedan du rycktes bort från oss alla.

Det finns så många ord, så mycket jag vill säga dig, allt från VARFÖR du var tvungen att försvinna till TACK för att du gjort mig till den jag är.
Jag kommer ALDRIG att acceptera att jag aldrig träffar dig igen.
Vi hade bara 26 år tillsammans, jag gick från att ha allt jag önskade i världen till att var världen mest ensamma.
Allt började i slutet av Augusti-05 då du hade svårt att röra handen och ont i ena sidan.
Vad vi inte visste var att det var början till slutet.
En vecka senare var det konstaterat att du hade CANSER.
Du kämpade, var stark och modig.
Tyvärr hade det gått för långt.
Hade vi vetat om det tidigare hade ditt liv kanske kunnat räddats.

Dagen kom, den dagen som skulle bli den värsta i mitt liv.
Jag satt hos dig och höll din hand.....du andades tyngre och tyngre.
Klockan 09.10 den 6 oktober-05 tryckte du min hand för sista gången och tog ditt sista andetag och lämnade oss.
Tiden efter din död har varit allt annat än underbar.
Jag har lärt mig att aldrig ta nånting för givet och att livet kan ta slut vilken minut som helst.
Jag saknar dig och kommer alltid att tänka på dig.
Vi ses nångång....nånstans.

R.I.P Min älskade Mamma

Jag hade så gärna viljat att du skulle fått träffa tvillingarna...OJJJ vad de hade blivit bortskämda...
Det är många gånger man tänker att vad roligt det hade varit om "Mormor" fått varit med...Men på ett sätt tror jag du är det iallafall.

Tänder ett ljus som ska få brinna hela dagen så att du vet att vi tänker på dig.
Du finns ALLTID i våra hjärtan....hoppas att vi finns i ditt.
Och att du ALDRIG glömmer oss.
Älskar och saknar dig sååååååå mycket att hjärtat brister.
Trodde att tiden skulle läka alla sår....men de blir bara mindre.

Ångest...

Att sorgen blir lättare ju längre tiden går...kanske är sant men saknaden efter dig min älskade mamma kommer ALDRIG försvinna.

Ångesten börjar sakta men säkert krypa sig fram genom min kropp och har snart nått sitt mål....mitt hjärta.
Mitt inre håller på att svämma över efter saknaden av dig.
Vill ha dig tillbaka....vill kunna ringa och tala om hur mycket jag faktiskt ÄLSKAR dig.
Men nu finns du inte här och det gör min tillvaro olidlig just nu.
Saknar dig så förbannat mycket.

R.I.P älskade Mamma

Min tid just nu går åt till att faktiskt försöka ta mig igenom dagarna så gott det går...
Trots att det gått 4 år sedan DU togs ifrån oss så är det fruktansvärt jobbigt emellanåt.

3 Oktober

Ja må hon leva..Ja må hon leva...
GRATTIS svärmor Lotta på födelsedagen.

Det var en trött sambo jag slet upp ur sängen imorse för avfärd mot Lek och buslandet.
Kanske ingen hit när man varit ute och ölat dagen innan.
Men barnen hade skoj...och det är huvudsaken.

Men att någonsin åka dit ensam med 4 ungar tänker jag INTE utsätta mig för.
Amanda åt ett håll..William åt ett annat och tvillingarna ska vi inte tala om.
Alwin var helt salig...
Bollhavet var skitskojigt...

Vi skulle egentligen ha tagit ett stopp vid Pizza hut men hela himlen öppnade sig och att sitta där med dyngsura och övertrötta barn gick inte så vi tog beslutet att istället åka hem och äta pizza hemma.

Just nu sover alla barnen gott i sina sängar och jag har precis vaknat efter att ha däckat på soffan under "körslaget".
Man blir trött av att vara iväg...men mitt måeende ska inte sätta stopp för roliga äventyr.

Imorgon kommer svärisarna hit...William ska med dem hem.

Nu är det dags för bingen...
Natti natt

Jackinköp...

Fyyyyy...så kallt det är ute.
Hösten har kommit med besked.
Så på schemat idag står att köpa vinterjacka till Amanda...såg i tidningen att de hade en skitsnygg på stadium för en vettig peng.
Hoppas att hon blir nöjd...är så svårt att köpa kläder till henne när hon ej är med.

I kväll blir det Fredagsmys för hela slanten..kycklingtacos, läsk och godis.
Idol får vi inte missa...

Thomas ska ut och dricka lite öl med CSG-gänget.
Men ensamma kvällar är jag van vid...

Ha en trevlig fredag alla...
Kram

1 Oktober

Änglarna gråter idag....
fyyyy...vilket höstväder...men vi deppar inte för det...för idag kommer William hit.

Det är mycket tankar som snurrar i mitt huvud just nu...och jag är nog inte alla gånger den bästa att leva ihop med.
Men just nu har jag mina skäl.

Det finns så många ord, så mycket jag vill säga dig, allt från varför du var tvungen att lämna mig till TACK för att du gjort mig till den jag är idag.
Jag kommer aldrig att acceptera att jag inte kommer att träffa dig igen....att jag inte bara kan lyfta telefonen och säga "hej".
Tisdagen den 6 Oktober är det 4 år sen min älskade mamma gick bort....och det börjar att märkas på min sinnesstämmning.
Jag är inte alls samma glada Sandra som jag brukar att vara.
Alla känslor och tankar som jag hade när jag satt hos min dödssjuka mamma kommer tillbaka....fast att jag fått mer perspektiv på allt. Tiden efter hennes död har varit allt annat än underbar.
Saknaden som jag känner är obeskrivbar....sååååå tom.
Tårarna verkar inte vilja ta slut. Och det får de inte heller göra...det är min enda tröst som jag kan ta till när jag saknar dig....vilket jag gör jämt.
Jag älskar och saknar dig oändligt mycket.

R.I.P Ann Nimelius

30 september

Dagen började med sovmorgon...en välförtjänt sådan.
Skönt att få sova ut ett par timmar extra.
Strax efter 8 fick jag ett mess där det stod....är ni sugna på lite bus?

Sagt och gjort...vi packade iordning oss sedan kom Malin och hämtade oss för en heldag med massor av mys och bus.

Tack för en underbar dag!!!

Väl hemma så var det bara att ta tag i städning matlagning mm
Men nu är det gjort och jag väntar bara på att Amanda ska komma hem från innebandyträningen så att vi får äta...sen blir det mys i soffan.

Lite varm choklad och tända ljus är aldrig fel...