R.I.P Ann Nimelius

Tårarna rinner idag och jag tänker INTE försöka stoppa dem.
Idag är det 4 år sedan du rycktes bort från oss alla.

Det finns så många ord, så mycket jag vill säga dig, allt från VARFÖR du var tvungen att försvinna till TACK för att du gjort mig till den jag är.
Jag kommer ALDRIG att acceptera att jag aldrig träffar dig igen.
Vi hade bara 26 år tillsammans, jag gick från att ha allt jag önskade i världen till att var världen mest ensamma.
Allt började i slutet av Augusti-05 då du hade svårt att röra handen och ont i ena sidan.
Vad vi inte visste var att det var början till slutet.
En vecka senare var det konstaterat att du hade CANSER.
Du kämpade, var stark och modig.
Tyvärr hade det gått för långt.
Hade vi vetat om det tidigare hade ditt liv kanske kunnat räddats.

Dagen kom, den dagen som skulle bli den värsta i mitt liv.
Jag satt hos dig och höll din hand.....du andades tyngre och tyngre.
Klockan 09.10 den 6 oktober-05 tryckte du min hand för sista gången och tog ditt sista andetag och lämnade oss.
Tiden efter din död har varit allt annat än underbar.
Jag har lärt mig att aldrig ta nånting för givet och att livet kan ta slut vilken minut som helst.
Jag saknar dig och kommer alltid att tänka på dig.
Vi ses nångång....nånstans.

R.I.P Min älskade Mamma

Jag hade så gärna viljat att du skulle fått träffa tvillingarna...OJJJ vad de hade blivit bortskämda...
Det är många gånger man tänker att vad roligt det hade varit om "Mormor" fått varit med...Men på ett sätt tror jag du är det iallafall.

Tänder ett ljus som ska få brinna hela dagen så att du vet att vi tänker på dig.
Du finns ALLTID i våra hjärtan....hoppas att vi finns i ditt.
Och att du ALDRIG glömmer oss.
Älskar och saknar dig sååååååå mycket att hjärtat brister.
Trodde att tiden skulle läka alla sår....men de blir bara mindre.