1 Oktober

Änglarna gråter idag....
fyyyy...vilket höstväder...men vi deppar inte för det...för idag kommer William hit.

Det är mycket tankar som snurrar i mitt huvud just nu...och jag är nog inte alla gånger den bästa att leva ihop med.
Men just nu har jag mina skäl.

Det finns så många ord, så mycket jag vill säga dig, allt från varför du var tvungen att lämna mig till TACK för att du gjort mig till den jag är idag.
Jag kommer aldrig att acceptera att jag inte kommer att träffa dig igen....att jag inte bara kan lyfta telefonen och säga "hej".
Tisdagen den 6 Oktober är det 4 år sen min älskade mamma gick bort....och det börjar att märkas på min sinnesstämmning.
Jag är inte alls samma glada Sandra som jag brukar att vara.
Alla känslor och tankar som jag hade när jag satt hos min dödssjuka mamma kommer tillbaka....fast att jag fått mer perspektiv på allt. Tiden efter hennes död har varit allt annat än underbar.
Saknaden som jag känner är obeskrivbar....sååååå tom.
Tårarna verkar inte vilja ta slut. Och det får de inte heller göra...det är min enda tröst som jag kan ta till när jag saknar dig....vilket jag gör jämt.
Jag älskar och saknar dig oändligt mycket.

R.I.P Ann Nimelius