Länge sen sist...

Det har varit ett mindre kaos här hemma dem senaste veckorna.
Därav inte mycket bloggande...ska försöka bättra mig lite.

Som jag tidigare skrivit om så har min älskade unge sina "små" vredesutbrott som varar i MÅNGA timmar...detta är väldigt påfrestande för vem som helst.
Hon skriker, slåss och härjar...hittar hela tiden nya saker att starta en konflikt om.
Står med knivar mot sin hals och hotar att ta livet av sig för att jag ändå inte bryr mig...vart hon nu har fått det ifrån.
Jag lever för mina barn...
Samtidigt i allt det här måste jag försöka att hålla mig lugn för att inte skrämma slag på tvillingarna...trots att jag helst av allt vill hoppa ur skinnet och bara försvinna för ett tag.
Lämna allt och komma tillbaka när det är lugnt igen...
Men jag kan inte göra det!!!

Vi har fått jättebra hjälp av soc...men bup ger jag inte mycket för.
Inkompetenta idioter är vad de är.
Jag ger inte mycket för svensk sjukvård just nu.

Annars har veckorna bestått av ensamhet...då Thomas jobbar borta...och det är extrajobbigt då det är som det är här hemma.
Jag är grymt tacksam för att jag har folk runt omkring mig som hjälper mig och tar Amanda så att jag får lite avlastning och kan pusta ut lite grann.
Då hennes pappa inte tar något som helst ansvar då han anser att problemet ligger hos oss.
TACK ALLA UNDERBARA ni vet vilka ni är!!!

Vi har även vaccinerat oss allihopa.
Tvillingarna var först ut...och fick lite feber som följd.
Vi har varit och tagit sprutan idag...och jag anser att det är idioti att stå och köa i timtal för att de ska sticka mig med en nål.
FYYYY...jag är så spruträdd så att det finns inte.
Men jag klarade det...jag blundade, skakade och var stel som en pinne men jag fixade det.
Och jag är hur glad som helst att jag slipper ta en dos till.

Nu ska jag snart bädda ner mig under täcket.
Imorgon ska jag fortsätta att göra adventsfint här hemma...och försöka få tid till att baka lite saffransskorpor.
Pepparkakorna får vänta tills William kommer nästa helg.

Kram