Ensamheten är total

Ensamheten är inget rolig alls just nu.
Tycker bara att den är väldigt jobbig....
Jag har alltid varit en tjej som inte gillar att vara ensam.
Ensam är jag ju egentligen inte...jag har ju barnen...men vuxet sällskap är aldrig fel.

När jag träffade Thomas för 2 år sedan så levde vi i ett distansförhållande fram till att tvillingarna föddes.
Då sa han upp sig från sitt jobb..fick nytt jobb här och flyttade hit.
Men då visste vi inget annat.
Vi gick in med förhoppningen att det skulle funka på distans...och det gjorde det ju...men jobbigt var det.
Mycket resor fram och tillbaka vart det.

Nu har jag haft Thomas vid min sida i över 1 års tid...
Han har jobbat på dagarna och ibland även nattetid men jag har haft han hemma.
Han har krypit ner hos mig när han kommit hem.
Då blir det väldigt tomt när han inte är här.
Nu har han varit borta sen i Söndags med undantag att han kom hem igårkväll en sväng för att åka tidigt imorse.
Kanske bara att börja vänja sig..då vårat liv kommer att se ut så här nu ett bra tag framåt.

Men jag tycker att det är jobbigt och jag blir ledsen...
ÄLSKAR DIG av hela mitt hjärta.

Det är tur att jag har mina älskade ungar...
Ni förgyller mitt liv...och får mitt hjärta att smälta lite extra när ni kommer springandes med era små pussmunnar och smackar.

Nu ska jag krypa ner under täcket...
Kram och godnatt!!!